Någon dag, i framtiden

Någon gång, någon dag vill och kommer jag kanske att lätta mitt hjärta för världen, blotta min sarjade själ... En mask kan dölja mycket, både det bra och det dåliga... Det ingen ser är oftast det mest hjärtskärande upplevelser man vart med om, de man inte vill att någon ska försöka förstå eller få veta. Att gå med ett blödande hjärta kan liknas med att stå och hugga i sten! Inga tårar i världen räcker till för att lätta på de tryck som man sakta bygger upp inom sig... Tänk på att de oftast är vi som "ser hårda ut" som egentligen bär på en tung sten i bröstet, som släpar våra fötter för att komma någonstans. Vi är sårbara, vi behöver kärlek och framförallt behöver vi förståelse för att vi kanske inte alltid orkar le. Jag kan inte säga att ALLT är svart och piss och skit, MEN mycket har varit sjukt jobbit den senaste tiden. Eller ja egentligen de senaste 4 åren... Allt jag ber om är förståelse... Förståelse för att jag tidigare har dragit mig undan... Det har inte berott på er, utan på mig och allt det som skett runt omkring...