Den andra sidan....

Under dem senaste månaderna har två personer i min närhet gått över till den andra sidan...

I April, får jag veta att min vän Brinck, har dött... En enorm chock kom vällande över mig... Jag hade sätt honom bara några dagar innan, och även pratat med honom på msn... Han kändes så levande, mer levande än han gjort på väldigt länge... Några dagar senare... Finns han inte mer...

Jag har så jävla svårt att fatta, hur fan kunde de ske? DU har ju överlevt allt. Och så får en jävla hostmedicin ta ditt liv. VARFÖR?! Varför just nu?
Jag minns första gången jag släppte in dig hemma hos mig, i mina föräldrars hus när dem va bortresta. Du hade ingenstans att sova, hade varken pengar eller mat. Jag LED med dig... Jag släppte in dig i mitt hem och även in i mitt hjärta! Vi åt, pratade och kom varandra så otroligt nära... Du sa att jag räddat livet på dig, och att du skulle backa mig in i döden! HALLÅÅÅÅ vafan Brinck, hur kunde du dra så här tidigt? Jag är fortfarande chockad över att du inte finns här, när jag går på stan... Tror jag att jag ser dig... För i mitt huvud och i mitt hjärta är du INTE borta!!!
VILA I FRID UNDERBARA VÄN!!!

När jag lagom "accepterat" att Brinck va borta. Så va det dax för en annan nära att gå in igenom pärleporten. Nämligen min farmor "pappa Stefans mamma". Hon hade en hemsk sjukdom, KOL heter den och är en kronisk lungsjukdom. Dem senaste två åren har hon och vi plågats av denna DJÄVULSKA sjukdom. Hon har kämpat för varje andetag medans vi har kämpat med att "orka" se henne lida. Det finns nästan inget som är värre än att se någon må så JÄVLA dåligt!!! En sak finns det, och det är att MISTA någon... Mista någon för all framtid. Man förstår inte hur mycket folk betyder för än förän dem är borta. Något som är exakt lika jobbigt som själva "bortgången" är BEGRAVNINGEN, jag mår så fruktansvärt dåligt av att vara på begravningar... För henne är det nog skönt att slippa lida, medans vi som finns kvar saknar så vi inte vet vart vi ska ta vägen... Du som läser det här och har en som är dödligt sjuk i din närhet, ÅK OCH HÄLSA PÅ... Så ofta du kan, för du kommer ångra dig den dagen det är försent!

Mitt i all den här röran någonstans, jag vet inte exakt när... Min hjärna har inte funkat så bra den senaste tiden... Men iallafall någon gång mellan Mars och Juni fick min biologiska farmor två strokes, det va också så jävla hemskt!!! Jag mår så sjukt dåligt för att jag varit där så lite, för att jag aldrig hinner ringa osv. Jag ska bli bättre på att visa hur mycket du betyder farmor, jag lovar. Du är en av dem få människor som ALLTID stöttat ochs tällt upp för mig. Och jag älskar dig så himla mycket!!! Tack för att du är du och tack för att du finns i mitt liv. Det betyder och har betytt mycket. Du är världsklass!!! Och jag hoppas verkligen att du kommer att återhämta dig så pass mycket eller helt så att du kan fortsätta leva de liv du vill leva =) Ti amo Nonna...

Jag har tänkt många gånger, hur så mycke SKIT kan hända på så otroligt kort tid.
Att mista människor är det allra värsta jag vet i HELA världen. Och jag önskar ingen människa sån smärta!

LOVA MIG ATT TA HAND OM DEM DU ÄLSKAR, I MORGON KAN DET VARA FÖRSENT!!!

ps. Tack för att jag fick skriva av mig lite, det va länge sen jag skrev ur hjärtat.ds