Många gånger tidigare i livet har jag blivit stoppad längs vägen av ett stort vägskäl...
- Ska jag välja det den stora, breda och trygga vägen...
Eller ska jag istället gå längs den smala, ovissa och lite krokiga stigen?
Alla mina tidigare val har alltid varit lägs den smala och krokiga stigen. Jag har liksom mer tänkt att jag hamnar där jag hamnar. WHO CARES? Ungefär så...
Men, på den tiden hade jag inte två barn som skulle bli drabbade av att gå längs den krokiga och bökiga stigen.
Idag, skulle jag vilja ta mina två barn under armarna och bara springa längs den trygga och breda vägen.
Det läskiga är bara att det finns två, vilken av dem är rätt? Vilken leder oss till ett liv i eufori? I total lycka och kärlek?
Som jag brukar säga,
- Only god knows!
Det läskiga med att behöva "välja" är att man inte förän man valt och en tid efter, märker om det var det rätta eller inte.
Att gå på magkänsla känns alltid bäst i stunden, men leder en oftast på fel spår i slutänden...
Frågan är bara hur mycket man vågar offra, spela och leka med de chanser man får när man har en familj. Två små barn, som kan ta skada av de dåliga valen man kanske gör. Kommer man i såfall kunna förlåta sig själv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar