Jag har ända sedan jag kan minnas älskat julen. Den har alltid varit fylld med glädje, massor av paket, jätte god mat OCH farmor och farfar. Att farfar gick bort för över 6 år sen har man väll accepterat någorlunda nu. Men att inte ha farmor med, att inte fira annandagjul hos henne känns så jävla hårt.
PLUS att det här hade varit VÅRAN jul med henne.
Jag och Melwin satt och tittade på kort för någon dag sen... Då kom en bild upp på henne från Jos student... Melwin pekade på henne och sa "farmor" när jag frågade vart hon var pekade han upp mot taket och sa uppe... Vilket för Melle betyder himlen... Tänk att han fortfarande kommer ihåg henne. Fastän det är ett halvår sedan hon dog. Han brukar även vinka till farmor här hemma. Det känns riktigt skummt, men tryggt på något sätt!
Jag minns förr förra julen, när jag var gravid och farmor och jag satt och pratade namn. Hon tyckte absolut att han skulle heta Melwin och jag va aningen skeptisk då jag tyckte att han skulle heta något tuffare och hårdare. Men när han senare föddes och jag kom ihåg vad farmor sagt om just namnet Melwin så fick de bli en liten Melle.
Farmor sa även att när Melwin blir större så ska hon köpa en lekstuga åt honom som han kunde leka i när han var och hälsade på henne. Något vi alla visste att hon inte skulle få uppleva. Såå jobbigt att lyssna när hon var så glad och planerade allting med allt och alla.
Hon var såååå glad när hon fick hälsa på oss på 69an och hon pratade om de varje gång vi sågs efter det.
Ett år och lite till hann hon med av Melwins liv. Men jag vet att hon är här hemma ibland och tittar till honom =) Han bevisar det ganska ordentligt!!!
Det hela de här inlägget skulle handla om egentligen var hur mycket man saknar vid julen, även om det är den mysigaste tiden på året, så innehåller den även mycket sorg. I alla fall för mig. Julen för mig har varit så mycket mer, det var så tryggt hemma med allt folk och all kärlek.
Och det kommer att kännas kosntigt denna jul, när det är så många personer som är borta!
Något som känns skönt är att familjen, alltid är familjen. Ialla fall för Nördländers. Vi har gått igenom mycket skit tillsammans. Men det viktigaste av allt är att vi kommit igenom allting, TILLSAMMANS. För att tillsammans klarar man allt. Och jag vet att vi kommer att stötta varandra genom denna jul också =) Samt att vi kommer att kunna återskapa samma glädje och lycka som vi alltid haft tidigare. Och det är för att vi är så otroligt starka!!!
Jag älskar er mina nördländeeeeeersare =)
Tillsammans kommer vi att få den bästa julen någonsin =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar