Vad finns det att sakna? När det aldrig egentligen har funnits något. Hur kan delar av ens liv aldrig ha funnits, fast det har gjort det.
Finns det människor som inte kan känna empati? I så fall tycker jag otroligt synd om dom stackars JÄVLARNA!!!
Jag har en fråga:
Är inte ärlighet allt? Hur fan kan ni hitta på sånt här? HUR KAN NI?
Jag skäms för att någon gång ha kännt er, ha litat på er.
Ni har spottat på dem som hjälpt er genom mycke svåra tider, dem som ÄLSKAT er!
Men, jag kan inte låta bli att sakna, sakna den tryggheten som en gång fanns så nära. En trygghet på så många olika plan. Det är inte många gånger jag har kännt mig älskad, men jag kände mig älskad av er. SHAME ON ME...
Har vi inte drabbats av tillräckligt med tråkigheter?
Jag trodde att vi skulle kunna möta motgångarna TILLSAMMANS.
OCH ja, jag grät på begravningen, jag gråter nu, och jag kommer att gråta så fort jag känner smärtan som allt det här har gett mig.
Räcker det inte att vi redan har misst två personer?
Smärtan är fan sinnessjuk ibland. . . . .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar