Vem är Sessan?

Ibland när jag sitter vid min dator och tittar igenom alla gamla bilder så brukar jag tänka:
- VEM fan är de där på bilden? "om mig själv alltså"
Det är som att se en utomjording. En främlig. Jag förstår inte ens att de är jag.
Även om jag nånstans kan rellatera till bilderna och bah ahh de kortet togs då och då och de hände då och då, så känns de ändå som ett annat liv eller något. Och vem vet de kanske är de?
Jag kanske blev pånytt född när jag blev tillsammans med Tikka och han satt ner mina små söta fossingar på jorden. Och jag fick nått som alla mänskilga människor har "KÄNSLOR".
Ska man tacka eller ska man sörja?
Alltså på vissa plan har jag aldrig mått bättre nånsin som just nu och på vissa plan har jag aldrig mått sämre än nu. Vissa saker som hänt de senaste året skulle jag bara vilja radera ur mitt minne. Hur mycket skit ska en levande människa med både hjärta och hjärna behöva ta? Hur mycket klarar egentligen kroppen av? Det är frågan jag ställt mig många gånger dom senaste veckorna. Under mitt liv har viktiga personer i mitt liv svikit mig, personer som jag litade på till TUSEN om inte ännu mer. Saker hände när jag va mindre som jag inte riktigt förstod. Som att tex kärlek mellan två personer bara kunde ta slut och sen är de snipp snapp slut. Alltså av de som hänt när jag va yngre har jag fått någon slags separations ångest. Och av nån konstig anledning hänger jag kvar i saker även om de kanske inte är de bästa för mig, BARA för att jag kanske är rädd att känna tommheten jag kände under vissa perioder som liten.
MEN då är frågan som alla ställer mig:
- Angelica ditt jävla fuck face hur fan kan DU om nån ta skit?
Ahhh då bryter jag ihop och inser att jag verkligen inte förstår de själv. Jag fattar inte vad den "nya sessan" har blivit. Den gamla hade aldrig låtit sig trampas på. Eller ta onödig skit. ALDRIG!
Då undrar man såklart VAD de är som fått mig att inte säga ifrån........
Och den frågan låter jag vara obesvarad då jag varken vill tiga eller ljuga.
Det jag kan säga från hjärtat är iaf att kärlek gett mig de vackraste man kan önska sig "min Melwin" Jag älskar honom så jag blir aldelles mållös ibland. Jag kan ligga och bara titta på honom i timmar. När han ligger i min famn känner jag bara VILLKORLÖS KÄRLEK!!!!